Samtidig görs det ursprungliga, snigelformade växthuset om till ett botaniskt kunskapscentrum. Vid utformningen av det inre och yttre landskapet och arkitekturen läggs stor vikt vid att bevara de befintliga arkitektoniska värdena.

Växthuset förenar arkitektur, ingenjörskonst och landskapsarkitektur så tätt att de olika områdena överlappar varandra utan tydliga gränser – i ett växthus blir landskapsarkitektur därmed även inredningsarkitektur. En befintlig en våning hög nivåskillnad ingår i palmhuset och utnyttjas för att skapa invändiga terrasser med risplantor. Dessutom finns ett nät av stigar som slingrar sig fram genom bland annat ett inre tropiskt sjölandskap med samlingens Victorianäckrosor och mangroveträd.

Det svängda och dubbelvälvda fundamentet utgår från de befintliga växthusen och rör sig i harmoni med den omgivande terrängen. Det utgör även grunden för det nya tropiska palmhuset, och höjer sig till en stödmur som ramar in växthusets containergård. Den nya gårdsplanen mellan det nya och det ursprungliga palmhuset används som uppehållsplats och uteservering. Gårdsplanen har förstärkts med platsgjuten betong i ett trekantigt mönster som ger ytan intryck av obestämd riktning. De trekantiga rabatterna ska planteras med enstaka arter, som kontrast till den botaniska samlingens mångfald.